Bästa vänner

Satt och funderade på det här med vänner.
Visst var det enklare när man var barn, att skaffa sej vänner / kompisar?
Barn kan vara blyga i ca 2 minuter, sen är de bästa vänner och nästan oskiljaktiga när de ska lämna varandra!
När man blir äldre blir det genast mycket svårare, man går ju inte direkt fram o säger: "Hej! Ska vi leka?"
Jag har nog inte haft någon bästa vän sen jag gick i skolan, vilket ju är ett tag sedan..
Egentligen tror jag inte att jag hade någon riktig bästa vän då heller..
Ett fåtal vänner visst, men ingen riktig "bästis".
En som man kunde ringa till mitt i natten om det så skulle behövas.
Min bästa vän nu är ju, givetvis, Henke.
Men ibland behöver man någon annan att prata med, när livet känns jobbigt, man kanske har bråkat lite hemma (sällan, men händer), eller bara vill sitta ner och fika och prata skit!
Låter det sorgligt?
Kanske det, men jag klarar mej!
Det är bara vissa stunder man saknar den där vännen, som ställer upp i vått och torrt!
En kontaktannons kanske vore på sin plats? :)
Nä, nu ska jag mysa med min bästa vän!
Puss o kram

Min bästa vän!